Ansvar för miljöskador

Föroreningar kan finnas i luften, marken, grundvatten eller byggnader. Om de kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, kan länsstyrelsen kräva att föroreningen utreds och saneras. Utredningskostnader kan uppgå till höga belopp och saneringskostnader kan motsvara ansenliga belopp. Vem då kan vara adressaten för ett sådant krav?

Till att börja med är den person (fysisk eller juridisk) som bedriver eller har bedrivit den verksamhet som har förorenat ett område som ansvarar för utredningen och efterbehandlingen. Andra personer kan också bära ett ansvar om de har bidragit till föroreningen. Vid företagsöverlåtelser kan förvärvaren åläggas ansvaret att utreda och sanera föroreningar, trots att förvärvet avser verksamheten och inte aktiebolaget (m a o trots att föroreningen orsakades av en annan juridisk person). De som bedriver eller har bedrivit eller på annat sätt bidragit till föroreningen kallas i miljöbalken för ”verksamhetsutövare”. Om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan utreda och sanera, till exempel om verksamhetsutövaren har upphört eller försatts i konkurs, kan var och en som förvärvat fastigheten bära ett ansvar om de kände till föroreningen eller borde ha upptäckt den vid förvärvet. Om fastigheten är en privatbostadsfastighet, uppkommer ansvar för fastighetsägaren endast om han eller hon faktiskt kände till föroreningen vid köpet. Man kan med andra ord inte som regel slippa ett ansvar genom att överlåta fastigheten eller verksamheten.

Som framgår ovan kan flera personer vara ansvariga. Om den nuvarande verksamhetsutövaren inte klarar av utredningen och saneringen, kan Länsstyrelsen rikta föreläggandet till tidigare verksamhetsutövare eller fastighetsägare. Länsstyrelsen behöver inte följa någon kronologisk ordning utan får rikta kravet till den som mest bidrog till föroreningen eller den som har de bästa resurserna att klara av utredningen och saneringe. Den som föreläggs att utreda och sanera kan sedan kräva ersättning från andra ansvariga, men det blir en senare fråga. Domstolen ska till slut fördela ansvaret bland de ansvariga i lämplig proportion till deras respektive bidrag till föroreningen.
Med hänsyn till det tunga ansvar som kan uppstå vid förorenade marker och byggnader, behöver köparen undersöker fastigheten noggrant. Köparen har redan enligt Jordabalkens (köprättsliga) regler ett stort incitament att besiktiga fastigheten. Om det rör sig om en industrifastighet, finns goda skäl att utvidga besiktningen. Länsstyrelsen har mycket information om många fastigheter där det tidigare har bedrivits miljöfarlig verksamhet. Tar gärna kontakt med myndigheten. Länsstyrelsen har även grupperat många fastigheter enligt ett riskklassningssystem (MIFO) som ger en fingervisning om huruvida föroreningen kan förekomma. Det är dock viktigt att poängtera riskklassningssystemet inte är avgörande för huruvida en fastighet belastas av miljöskador.